Hoppa till innehåll

AMA – Beskrivningsteknik

Du deltar i en livekurs med våra kursledare. Kursen avslutas med ett kunskapstest.

6 400,00 kr
Exkl. moms

Kurs om att skriva korrekta tekniska beskrivningar för förfrågningsunderlag enligt AMA-systemet. Fokuserar på beskrivningsteknik, avtalsregler och samband mellan AMA och standardavtal som AB 04 och ABT 06.

AMA – Beskrivningsteknik

Kursen för dig som vill skriva korrekta beskrivningar och samordnade förfrågningsunderlag.

Kursen för dig som vill kunna ifrågasätta otydliga beskrivningar.

Kursen för dig som vill kunna förstå och tolka sambanden mellan AB 04, ABT 06 och förfrågningsunderlag upprättat enligt AMA.

I dagsläget sker alltför många fel i beskrivningar. Dessa felaktigheter leder till ökade kostnader och merarbete som hade kunnat undvikas med rätt kunskap.

Vi har i Sverige lättanvända och tydliga arbetsredskap för att upprätta korrekta förfrågningsunderlag kopplade till AMA, AB och ABT men ändå sker alldeles för många enkla misstag när dessa verktyg används.

Att skriva bra beskrivningar handlar inte bara om tekniskt kunnande, utan även om beskrivningsteknik och avtalsregler. Att skriva korrekta beskrivningar är helt tekniskt neutralt och samma skrivregler gäller för alla.

Deltagare

Alla som upprättar beskrivningar för ett förfrågningsunderlag.

Även för dig som lämnar anbud utifrån dessa beskrivningar samt samordnar projektering till enhetliga förfrågningsunderlag.

Oberoende om det gäller AMA AF, AMA Anläggning, AMA Hus, AMA EL eller AMA VVS & Kyla.

Förkunskaper

Erfarenhet av respektive AMA del som du berörs av är bra men ej krav.

Program/Innehåll

  • AMA:s avtalsrättsliga betydelse
  • AMA:s koppling mot standardavtalen AB 04 och ABT 06
  • Rambeskrivning, regelverk för beskrivningar och förfrågningsunderlag
  • Beskrivningsteknik enligt AMA systemet
  • Samordning med övriga fackområden

Kurstider

08.30-16.30

Pris: 6400 kr/deltagare. Anmäl 4 betala för 3, vilket ger 4800 kr/deltagare. Pris är ex moms.


Om området och gällande regelverk

Tekniska beskrivningar i bygg- och anläggningsprojekt handlar i praktiken om att formulera krav så att de går att prissätta, producera och kontrollera. I Sverige används ofta AMA (Allmän material- och arbetsbeskrivning) som gemensamt språk för att strukturera och precisera tekniska lösningar, material, utförande och toleranser. När beskrivningar är otydliga uppstår lätt olika tolkningar av omfattning, gränsdragningar mellan discipliner och vad som faktiskt ingår i entreprenaden, vilket i sin tur kan driva merarbete, tidsförskjutningar och tvister.

Förfrågningsunderlag och beskrivningsteknik

Ett förfrågningsunderlag består normalt av flera samverkande handlingstyper. Det är samspelet mellan dem som avgör hur kravbilden förstås – både vid anbudsgivning och senare i produktion. Tekniskt neutrala skrivregler och konsekvent terminologi blir därför en praktisk riskhantering: ju mindre utrymme för tolkning, desto lättare blir det att jämföra anbud och att styra kvaliteten i utförandet. I många projekt behöver beskrivningar samordnas så att samma byggdel inte får motstridiga krav i olika handlingar, och så att gränssnitt (till exempel mellan bygg, el och VVS) blir tydliga. Vanliga delar som behöver hänga ihop är exempelvis:
  • Administrativa föreskrifter (krav på arbetssätt, tider, kontroller, ersättningsformer och redovisning)
  • Tekniska beskrivningar (utförande- och materialkrav, hänvisningar till standarder och provning)
  • Ritningar och modeller (geometri, placering och samordning)
  • Mängdförteckningar och mängdregler (omfattning och mätbarhet)

Avtalsram och branschpraxis

I svensk byggsektor används ofta standardavtal som avtalsgrund, där AB 04 och ABT 06 är centrala. Dessa är inte lag, utan branschframtagna standardvillkor som får avtalsverkan när de hänvisas till i kontraktet. I praktiken påverkar de bland annat hur ändringar hanteras, hur ansvar för projektering/utförande fördelas och hur oklarheter i handlingar typiskt sett behöver hanteras genom kontraktets regler och den rangordning av kontraktshandlingar som ofta anges. AMA-systemet fungerar i detta sammanhang som en normerande referens för hur krav kan uttryckas och struktureras, men blir bindande först när det uttryckligen görs till en del av kontraktshandlingarna. Det gör gränsen mellan ”branschstandard” och ”avtalskrav” viktig: samma text kan vara vägledande i ett projekt och styrande i ett annat, beroende på hur handlingarna är upprättade och inkorporerade.

Offentlig upphandling: lag och EU-direktiv

När beställaren är en offentlig aktör aktualiseras Lag (2016:1145) om offentlig upphandling (LOU), som i sin tur bygger på EU:s upphandlingsrätt, bland annat direktiv 2014/24/EU. Det påverkar hur krav får formuleras i tekniska specifikationer, exempelvis genom krav på transparens och likabehandling. Praktiskt innebär det att krav ofta behöver vara mätbara och verifierbara, och att hänvisningar till fabrikat/produkter behöver hanteras med försiktighet och med utrymme för likvärdiga alternativ. Som stöd i den typen av avvägningar används ofta vägledningar och praxisgenomgångar från Upphandlingsmyndigheten, särskilt kring hur tekniska specifikationer kan utformas utan att i onödan begränsa konkurrensen.

Krav på byggnadsverk: lag och föreskrifter

Utöver upphandlings- och avtalsfrågor behöver tekniska beskrivningar förhålla sig till samhällets minimikrav på byggnadsverk. Grundläggande ramar finns i plan- och bygglagen (2010:900), medan mer detaljerade regler återfinns i Boverkets byggregler (BBR) och angränsande föreskrifter. I praktiken sätter detta en lägstanivå för exempelvis säkerhet, tillgänglighet, brand, energi och hygien, som projekterade och upphandlade lösningar behöver klara. Krav i förfrågningsunderlaget kan ligga över minimikraven, men behöver då uttryckas så att de går att följa upp i kontroll, provning och besiktning. Sammantaget möts flera normkällor i beskrivningsarbetet: tvingande lag och EU-rätt (särskilt vid offentlig upphandling), myndighetsföreskrifter för byggande samt branschens standarder och standardavtal. Det är i skärningspunkten mellan dessa som tydlig beskrivningsteknik får störst praktisk betydelse.

Alla utbildningar kan företagsanpassas