Hoppa till innehåll
0250 - 911 00 info@branschutbildarna.se

Beskäring - Träd och buskagebeskärning i parker, kyrkogårdar och bostadsområden

På plats i klassrum med våra kursledare. Kursen avslutas med ett kunskapstest.

Kontakta oss för mer information om Beskäring - Träd och buskagebeskärning i parker, kyrkogårdar och bostadsområden

Denna utbildning kan företagsanpassas.

0250 - 911 00 info@branschutbildarna.se

Målgrupp

Fastighetsskötare, bovärdar, miljövärdar, kvartersvärdar,park- och utemiljöarbetare, anläggare mfl.

Syfte/Mål

Utbildningen skall ge grundläggande kunskaper om att bedöma beskärningsbehovet och dess grundprinciper. Deltagarna ska få
kunskaper om hur växter reagerar på olika ingrepp samt förstå vikten av etablerings och uppbyggnadsbeskärning.

Utbildningen i beskärning ger grundläggande kännedom om hur träd och buskagebeskärning anpassas för olika växtslag i våra parker och bostadsområden. Deltagarna får också en orientering om skador på träd och hur farliga träd kan upptäckas och förebyggas.

Utbildningstid

2 dagar

Innehåll

  • Växtfysiologi
  • Växtkännedom
  • Träd och buskars skötselbehov
  • Beskärningsteknik
  • Förekommande verktyg för beskärningsarbetet
  • Uppbyggnadsbeskärning
  • Underhållsbeskärning
  • Föryngringsbeskärning
  • Formträdsbeskärning

Om området och gällande regelverk

Beskärning av träd och buskage i parker, kyrkogårdar och bostadsområden handlar i praktiken om att styra växters utveckling, hålla framkomlighet och siktlinjer, minska risk för nedfallande grenar samt bevara estetiska och biologiska värden. Arbetet kan omfatta allt från etablerings- och uppbyggnadsbeskärning till underhålls- och föryngringsåtgärder, ofta med en kombination av handverktyg och maskinell utrustning. I offentliga eller halv-offentliga miljöer tillkommer också hänsyn till människor som rör sig i området, närliggande byggnader, gravanordningar och annan känslig infrastruktur.

Arbetsmiljö och säkerhet vid beskärningsarbete

Det finns ingen enskild svensk ”beskärningslag” som anger hur snitt ska läggas eller exakt hur olika växtslag ska behandlas. Däremot styrs arbetets planering och genomförande tydligt av arbetsmiljöregelverket, där arbetsmiljölagen (1977:1160) är den övergripande ramen. I praktiken innebär det att risker ska förebyggas och att arbetet behöver organiseras så att olyckor och ohälsa motverkas, särskilt vid moment som innebär fallrisk, arbete med motorkedjesåg, hantering av tunga grenar och arbete nära allmänheten. Den löpande strukturen för att hitta, bedöma och åtgärda risker fångas normalt i kraven på systematik, dokumentation och uppföljning enligt AFS 2023:1 Systematiskt arbetsmiljöarbete. För beskärning i fält blir detta ofta konkret genom planering av arbetsområde (till exempel avspärrning och kommunikation), val av metod (markarbete, stege, arbetsplattform), rutiner för ensamarbete och beredskap vid skada. De mer detaljerade kraven kring utrustning och användning finns samlade i AFS 2023:11 Arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning – säker användning. Den föreskriften är praktiskt relevant för exempelvis kontroll och underhåll av utrustning, hantering av höjdarbete samt organisatoriska och tekniska krav vid användning av motorkedjesågar och röjsågar. I vardagen påverkar detta bland annat hur man förbereder arbetsplatsen, vilka skydd som används, och hur kompetens och instruktioner behöver vara ordnade för olika arbetsmoment.

Natur-, artskydds- och platsanpassad hänsyn

I gröna miljöer kan beskärning också beröra natur- och artskydd, särskilt när träd utgör livsmiljöer för fåglar, fladdermöss, insekter eller lavar. Den generella ramen finns i miljöbalken (1998:808), medan mer specifika förbud och möjligheter till dispens kopplade till fridlysning och skydd av arter regleras i artskyddsförordningen (2007:845). Artskyddsreglerna bygger i stor utsträckning på EU-rätt (bland annat fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet) och kan i praktiken påverka när och hur åtgärder kan utföras, exempelvis om häckning pågår eller om träd bedöms vara viktiga fortplantnings- eller viloplatser. Myndighetsansvaret i artskyddsärenden ligger ofta på länsstyrelserna (dispensprövning och tillsyn i många fall), med vägledning från Naturvårdsverket. För den som planerar åtgärder i miljöer där artskydd kan vara aktuellt används ofta myndighetsstöd som Naturvårdsverkets Artskyddshandbok och vägledning som tolkningsstöd i hur reglerna typiskt tillämpas i praktiska situationer.

Viktiga ansvariga aktörer och vad som är ”regel” respektive ”praxis”

  • Arbetsmiljöverket är tillsynsmyndighet för arbetsmiljö och ger ut föreskrifter (AFS) som preciserar hur arbetsmiljölagen ska fungera i praktiken.
  • Naturvårdsverket och länsstyrelserna har centrala roller inom natur- och artskydd, där artskyddsförordningen är svensk reglering med stark koppling till EU-rätten.
  • Markägare och förvaltare (kommuner, kyrkogårdsförvaltningar, bostadsbolag) styr ofta genom skötselplaner, upphandlingskrav och lokala rutiner, där beskärningsmetodik i stor utsträckning följer branschpraxis snarare än detaljerad lagtext.
Sammantaget innebär detta att själva hantverket och växtfysiologin i beskärning ofta bygger på yrkespraxis och etablerade metoder, medan ramarna för hur arbetet får planeras och genomföras i arbetslivet i stor utsträckning följer arbetsmiljöregler och, i vissa miljöer, natur- och artskyddsregler.
Trustpilot

Alla utbildningar kan företagsanpassas