Hoppa till innehåll
0250 - 911 00 info@branschutbildarna.se

Biologisk mångfald i kyrkogårdsmiljö

Du deltar i en livekurs med våra kursledare. Kursen avslutas med ett kunskapstest.

Kontakta oss för mer information om Biologisk mångfald i kyrkogårdsmiljö

Denna utbildning kan företagsanpassas.

0250 - 911 00 info@branschutbildarna.se

Målgrupp

Den här kursen är riktad till yrkesverksamma inom  kyrkogårdsförvaltningar och andra som ansvarar för skötsel av grönytor och utemiljöer.

Tidsåtgång

1 dag

Syfte/mål

Den här kursen ger en fördjupad kunskap om hur kyrkogården kan bidra till sammanhängande livsmiljöer genom medvetna val av träd, ängsytor och varierad vegetation.

Efter avslutad utbildning har deltagarna fördjupad helhetsperspektiv om hur kyrkogården ska nå sina mål till den omgivande gröna infrastrukturen. Kunskap om hur kyrkogården kan bidra till en sammanhängande livsmiljö genom medvetna val av träd, buskar ängsytor och varierad vegetation.

Kursinnehåll

Grundläggande principer på hur förvaltningen systematiskt kan öka kyrkogårdens leverans av ekosystemtjänster:

  • Genom att gynna pollinatörer
  • Stärka dagvattenhantering
  • Bidra till temperaturreglering
  • Skapa mer motståndskraftiga miljöer.

Inom ramen för detta perspektiv behandlas även invasiva främmande växter, deras påverkan påverkan på den gröna infrastrukturen. Samt praktiska strategier för identifiering, riskbedömning och hantering i ordinarie skötsel.

Kursen kan anpassas efter era specifika behov och förutsättningar.

 

Om området och gällande regelverk

Kyrkogårdar är i praktiken en kombination av begravningsplats, kulturmiljö och skött grönstruktur. De rymmer ofta stora träd, häckar, gräsytor, blommande perennytor och ibland öppna jordytor och stenmiljöer. Förvaltningen handlar därför om att väga värden som trygghet, framkomlighet, gestaltning och långsiktig skötsel mot ekologiska mål som att gynna pollinatörer, skapa livsmiljöer i olika skikt (träd–busk–fältskikt) och minska fragmentering i den omgivande gröna infrastrukturen.

Rättslig ram för naturhänsyn i skötsel

Den övergripande miljörättsliga utgångspunkten i Sverige är Miljöbalken (1998:808). Den är en lag beslutad av riksdagen och innehåller generella hänsynsregler som i vardagen kan påverka hur skötsel planeras och genomförs, exempelvis val av metoder för ogräshantering, hantering av uppkommet växtmaterial och hur man förebygger olägenheter för människors hälsa och miljön. Tillsyn enligt balken utövas ofta av kommunens miljöförvaltning eller av länsstyrelsen beroende på fråga och plats. Artskyddsfrågor aktualiseras särskilt när en kyrkogård fungerar som livsmiljö för skyddade arter (t.ex. häckande fåglar, fladdermöss eller groddjur). Artskyddsförordning (2007:845) är en regeringsförordning som genomför delar av EU:s naturvårdsregler och ställer krav på att undvika förbjudna ingrepp, som att störa vissa arter under känsliga perioder eller att skada fortplantningsområden och viloplatser. I praktiken kan det innebära behov av anpassad tidplan för beskärning och trädfällning, samt underlag om naturvärden inför större förändringar.

Invasiva främmande växter

Hantering av invasiva främmande arter styrs i första hand av direkt tillämplig EU-rätt, framför allt Förordning (EU) nr 1143/2014. Den kompletteras nationellt av Förordning (2018:1939) om invasiva främmande arter, som är en svensk regeringsförordning. Regelverket påverkar bland annat vilka arter som får hanteras, hur man kan behöva förebygga spridning via massor och maskiner, och hur växtdelar kan behöva omhändertas för att inte skapa nya etableringar nedströms i landskapet. Naturvårdsverket samordnar mycket av den praktiska vägledningen och förklarar tillämpningen i Naturvårdsverkets sida om EU-förordningen om invasiva främmande arter. I skötselvardagen blir detta ofta en fråga om att kombinera tidig upptäckt, dokumenterad riskbedömning och konsekvent hygien i arbetsmoment (rengöring av utrustning, separering av massor och kontrollerad transport/lagring av växtmaterial).

Kulturmiljö och begravningsverksamhet

Många kyrkogårdar har kulturhistoriska värden som påverkar vilka åtgärder som är möjliga och hur de behöver utformas. Kulturmiljölagen (1988:950) är lag och kan innebära att förändringar på kyrkligt värdefulla platser behöver prövas, ofta med länsstyrelsen som beslutande instans. Riksantikvarieämbetet beskriver tillämpningen och länsstyrelsens roll i Om KML och vägledningar, där det också framgår att krav på varsamhet kan få betydelse för allt från trädvård och markarbeten till förändrade skötselregimer som ängsdrift. Parallellt regleras grunduppdraget för begravningsplatser genom Begravningslag (1990:1144). Den sätter ramar för huvudmannens ansvar och bidrar till att frågor som skötselstandard, ordning, tillgänglighet och långsiktig funktion ofta behöver hanteras samtidigt som man vill öka naturvärden och ekosystemtjänster.

Viktiga aktörer i praktiken

  • Länsstyrelsen: prövning och tillsyn i flera natur- och kulturmiljöfrågor, inklusive artskydd och kyrkliga kulturmiljövärden.
  • Kommunens miljöförvaltning/nämnd: tillsyn i många frågor enligt miljöbalken som kan beröra drift och skötsel.
  • Naturvårdsverket: nationell samordning och vägledning inom naturvård och invasiva främmande arter.
  • Riksantikvarieämbetet: nationell vägledning inom kulturmiljöområdet och stöd i tillämpningen av kulturmiljöregler.
Trustpilot

Alla utbildningar kan företagsanpassas