Hoppa till innehåll

Fallskyddsutbildning - kollektivt fallskydd

Du deltar i en livekurs med våra kursledare. Kursen avslutas med ett kunskapstest.

Kontakta oss för mer information om Fallskyddsutbildning - kollektivt fallskydd

Denna utbildning kan företagsanpassas.

Syfte/mål

Motiveras utbildning Fallskydd Kollektivt fallskydd syftar till att utbilda kursdeltagare inför framtida arbeten då man använder kollektiva fallskydd. Exempel på dessa fallskydd är: skyddsräcke, mobil arbetsplattform, arbetskorg, ställning och skyddsnät. Målet är att ge en övergripande kunskap om hur man utför arbeten på höjder över eller under två meter på ett säker sätt. Under utbildningen går man igenom olika metoder och utrustning som bl.a. fallskyddssele, kopplingslina och förankringspunkter för arbete i det kollektiva fallskyddet.

Efter genomförd kurs skall kursdeltagaren förstå betydelsen av att alltid kunna riskbedöma arbetssituationen och kunna välja lämplig utrustning för jobbet som skall utföras.

Jobbar man utanför det kollektiva fallskyddet med personlig fallskyddsutrustning, t.ex. på tak, så ska man istället välja en av utbildningar:
• Fallskydd Räddning – Passiv
• Fallskydd Räddning – Aktiv
• Fallskydd Räddning – Slutna utrymmen.

Tidsåtgång

4 timmar

Innehåll

  • Grundläggande lagar och regler
  • Intro till fallskyddsutrustning
  • Vad händer vid ett fall?
  • Dynamiska krafter
  • Riskbedömning av arbete på hög höjd
  • Förebyggande åtgärder
  • Genomgång av lämpliga fallskyddsprodukter
  • Arbetssätt och användning
  • Personlig fallskyddsutrustning
  • Skötsel, förvaring och underhåll
  • Egen kontroll och tillsyn
  • Företagsanpassad riskbedömning
  • Räddningsplan och krishantering
  • Slutprov – teoretiskt

Vad säger lagen?

Citat från Arbetsmiljölagen 3 kap 3 §:
”Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren får god kännedom om de förhållanden, under vilka arbetet bedrivs, och att arbetstagaren upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Arbetsgivaren ska förvissa sig om att arbetstagaren har den utbildning som behövs och vet vad han har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Arbetsgivaren ska se till att endast arbetstagare som har fått tillräckliga instruktioner får tillträde till områden där det finns en påtaglig risk för ohälsa eller olycksfall.”

Enligt riktlinjerna från Arbetsmiljöverket framgår det om personlig fallskyddsutrustning: AFS 2023:11, 15 kap. 14 § “Arbetsgivaren ska informera arbetstagaren på förhand, om vilka risker den personliga skyddsutrustningen är avsedd att skydda mot. Arbetsgivaren ska ordna med utbildning och, om det behövs, demonstrera hur utrustningen ska användas för att uppnå den avsedda skyddseffekten.”


Om området och gällande regelverk

Arbete med kollektiva fallskydd handlar i praktiken om att planera och genomföra arbeten där det finns risk att någon faller till en lägre nivå, till exempel vid takkanter, bjälklag, schakt, ställningar eller från tillfälliga arbetsplattformar. Kollektiva skydd (som skyddsräcken, skyddsnät och inhägnader) syftar till att skydda alla som vistas i området utan att varje individ måste vara inkopplad i personlig utrustning. I många miljöer kombineras kollektiva lösningar med personlig fallskyddsutrustning vid montage, övergångar, räddning och andra moment där kollektiva skydd ännu inte är på plats.

Rättslig struktur: lag, förordning och föreskrifter

Det svenska regelverket för fallrisker bygger på att Arbetsmiljölagen (1977:1160) är en ramlag som anger principer och ansvar. Lagen betonar bland annat arbetsgivarens skyldighet att se till att arbetstagare har kännedom om arbetsförhållanden, informeras om risker och får den utbildning och de instruktioner som behövs (exempelvis i 3 kap. 3 §). När fallrisk förekommer får detta betydelse i hur arbetet organiseras, vilka arbetsmetoder som väljs, och hur tillträde till riskområden kontrolleras. Regeringens Arbetsmiljöförordning (1977:1166) kompletterar lagen och innehåller bland annat bestämmelser som knyter an till tillsyn och samordning på gemensamma arbetsställen, vilket i praktiken kan bli centralt på bygg- och industrisiter där flera entreprenörer samtidigt påverkar fallrisker, avspärrningar och ordning på arbetsplatsen.

Systematik och styrning i arbetsmiljöarbetet

Krav på att arbeta strukturerat med undersökning, riskbedömning, åtgärder och uppföljning konkretiseras i AFS 2023:1 om systematiskt arbetsmiljöarbete. För arbete på höjd innebär det typiskt att fallrisker behöver identifieras tidigt (till exempel vid val av arbetsmetod och åtkomst), att tekniska och organisatoriska skyddsåtgärder prioriteras, och att det finns rutiner för att hantera förändringar som ofta uppstår i produktion: väder, ändrad åtkomst, samordning med andra yrkesgrupper och tillfälliga öppningar i skydd.

Arbetsutrustning, kollektiva skydd och personlig skyddsutrustning

Många kollektiva fallskydd är i juridisk mening arbetsutrustning (till exempel ställningar, arbetsplattformar, arbetskorgar och tillfälliga skyddsräcken). Kraven på säker användning, instruktioner, kontroll och kompetens kopplas därför ofta till AFS 2023:11 om arbetsutrustning och personlig skyddsutrustning – säker användning. Föreskrifterna tar bland annat sikte på att utrustning ska vara lämplig för uppgiften, användas enligt instruktioner, samt kontrolleras och underhållas så att den fortsätter ge avsedd skyddseffekt. När personlig skyddsutrustning används (exempelvis sele, kopplingslina och förankringspunkter) ställs också krav på att arbetstagare i förväg informeras om vilka risker utrustningen ska skydda mot och får utbildning/demonstration för korrekt användning, vilket blir särskilt viktigt för att undvika felaktig infästning, olämpliga fallfaktorer och brister i räddningsberedskap. Som praktiskt stöd publicerar Arbetsmiljöverket även vägledning om fallrisker, till exempel på sidan Skydd mot skada genom fall, där typiska riskkällor och förebyggande åtgärder beskrivs utifrån vanligt förekommande arbetssituationer.

EU-regler och standarder i leverantörsledet

Utöver arbetsmiljöreglerna påverkas området av EU:s produktregler. Personlig skyddsutrustning som släpps ut på marknaden ska uppfylla krav enligt förordning (EU) 2016/425, vilket i praktiken hänger ihop med CE-märkning, bruksanvisningar och tillverkarens dokumentation. På arbetsplatsen används dessutom ofta frivilliga standarder som stöd för teknisk utformning och inköp; för temporära kantskydd är SS-EN 13374:2013 ett vanligt referensdokument. Sådana standarder är inte i sig lag, men kan bidra till att tydliggöra vilken prestanda och provning som normalt förväntas när föreskrifter formulerar funktionskrav. Tillsynsmyndighet för arbetsmiljöområdet är Arbetsmiljöverket, som utfärdar föreskrifter (AFS), genomför inspektioner och kan fatta beslut om förelägganden, förbud och i vissa fall sanktionsavgifter. I vardagen innebär det att fallskyddsfrågor ofta behöver kunna visas upp i form av riskbedömningar, arbetsberedningar, kontrollrutiner samt dokumenterad kunskap för vissa arbetsmoment och viss utrustning.

Alla utbildningar kan företagsanpassas