Tillfälliga och samverkande konstruktioner — vem ansvarar?

Ställningen som ingen ansvarar för

På ett byggprojekt med flera entreprenörer och projektörer uppstår en klassisk situation: en ställning monteras av en entreprenör, projekteras av en annan och används av en tredje. Alla antar att någon annan har koll. Och det är precis i det glappet olyckor händer.

AFS 2023:3 har ett eget begrepp för den typen av konstruktioner och ett tydligt regelverk för vem som ansvarar. Men för att förstå det behöver man först reda ut vad som räknas som vad.

Tillfälliga konstruktioner och samverkande konstruktioner — vad är skillnaden?

Regelverket skiljer på två typer av konstruktioner som kräver särskild uppmärksamhet. De kan överlappa, men de har olika definitioner och delvis olika krav.

Tillfälliga konstruktioner är bärande eller stöttande konstruktioner som monteras ned efter byggskedet. Dit hör formställningar, stämp, balksystem, gjutformar, stödsystem för jordschakter eller vattentryck, bärande system för kranar och körplåtar. Gemensamt för alla är att de ska bära last under byggtiden men inte ingå i den färdiga byggnaden.

En viktig gränsdragning: ställningar som enbart används som arbetsplatser eller tillträdesleder räknas inte som tillfälliga konstruktioner i den här meningen. Det betyder inte att de saknar regler — de har egna krav — men de faller utanför det här kapitlet.

Samverkande konstruktioner är konstruktioner där olika delar projekteras av olika aktörer och sedan monteras ihop till en helhet. Typiska exempel är broar i stål och betong, eller stommar i stål och trä. Det avgörande är att ingen enskild aktör projekterar allt — helheten uppstår först när delarna möts.

Och det är precis där risken uppstår. När ingen äger helheten kan det uppstå luckor: den som projekterar stålet har inte kommunicerat med den som projekterar betongen, och den som monterar har fått ofullständiga handlingar.

Byggherrens ansvar — ge förutsättningar och säkra kompetensen

Enligt 2 kap. 17 § ska byggherren ge förutsättningar för korrekt projektering och säker montering av tillfälliga konstruktioner och samverkande konstruktioner där flera projektörer eller flera entreprenörer är involverade. Det är inte en passiv roll. Byggherren ska dessutom se till att det bland projektörer och entreprenörer i byggprojektets alla skeden finns någon med särskild kompetens om konstruktionen som kan kontrollera att helheten blir säker.

Formuleringen ”i byggprojektets alla skeden” är värd att stanna vid. Det räcker inte att kompetensen finns i början av projekteringen och sedan försvinner. Den ska finnas genom hela processen — från projektering till montering till demontering.

I praktiken innebär det att byggherren måste ställa sig frågan: vem i det här projektet kan överblicka hela konstruktionen, inte bara sin egen del? Om svaret är ”ingen” har byggherren ett problem att lösa innan arbetet går vidare.

BAS-P — samordning under projekteringen

BAS-P:s uppgift regleras i 3 kap. 8 §. BAS-P ska se till att personen med särskild kompetens gör tre saker under projekteringsskedet:

• Säkerställer att ansvarsfördelningen mellan aktörerna är tydlig
• Ser till att de olika aktörerna samarbetar under projekteringen
• Kontrollerar att konstruktionen som helhet är säker

Det här handlar om att någon faktiskt tvingar fram samarbete mellan aktörer som annars tenderar att arbeta i sina egna stuprör. Projektören av stålet behöver veta vilka laster betongen ska överföra. Projektören av stödsystemet behöver veta vilka markförhållanden som gäller. Utan en samlande kraft uppstår gränssnittsproblem som ingen enskild aktör ser.

BAS-U — samordning under byggskedet

När byggskedet börjar tar BAS-U vid, enligt 4 kap. 18 §. Även här ska personen med särskild kompetens se till att tre saker fungerar:

• Ansvarsfördelningen under byggskedet är tydlig
• Aktörerna har fått den information de behöver från projekteringen
• Helheten monteras, används och eventuellt demonteras i enlighet med handlingarna

Den andra punkten är avgörande. Det spelar ingen roll hur bra projekteringen var om informationen inte når dem som ska montera. Och det är BAS-U:s ansvar att se till att den kedjan inte bryts.

En praktisk detalj: det allmänna rådet till 2 kap. 17 § anger att personen med särskild kompetens under projekteringen lämpligen kan fortsätta under byggskedet. Det är logiskt — den som varit med och projekterat helheten har bäst förutsättningar att kontrollera att den monteras rätt.

Projektörernas eget ansvar

Projektörer har också egna skyldigheter. Enligt 9 kap. 7 § ska de utforma tillfälliga konstruktioner och samverkande konstruktioner så att de med säkerhet klarar de belastningar och påfrestningar som kan uppstå under byggskedet. Och enligt 9 kap. 8 § ska åtgärder för stabilitet under alla stadier av monteringen och eventuell demontering beskrivas skriftligt.

Det sista är viktigt. En konstruktion som är stabil i färdigt skick kan vara instabil under montering. Projektören måste tänka igenom hela monteringsförloppet och dokumentera vilka åtgärder som krävs i varje steg. ”Det borde montören förstå” är inte en acceptabel inställning.

Läs mer om projektörers arbetsmiljöansvar.

Ställningar som delas av flera entreprenörer

Ställningar hamnar i en egen kategori. De räknas som sagt inte som tillfälliga konstruktioner om de enbart fungerar som arbetsplatser eller tillträdesleder. Men de har sitt eget krav: enligt 4 kap. 22 § ska BAS-U kontrollera underlaget för ställningar och väderskydd som används av flera entreprenörer.

I praktiken är det här en av de vanligaste riskerna på arbetsplatser med flera aktörer. En ställningsentreprenör monterar ställningen. En målare använder den. En plåtslagare använder den. Alla förutsätter att ställningen är dimensionerad för deras arbete — men ingen har kontrollerat att den faktiskt är det. BAS-U:s uppgift är att se till att den kontrollen görs.

Varför gränssnitten är den verkliga risken

Den gemensamma nämnaren i alla de här bestämmelserna är gränssnitt. Olyckor med tillfälliga och samverkande konstruktioner orsakas sällan av att en enskild aktör gör ett uppenbart fel. De orsakas av att arbetsmiljörisker förbises för att ingen har överblick över vad som händer i glappet mellan aktörerna.

Projektör A har projekterat sin del korrekt. Projektör B har projekterat sin del korrekt. Men ingen har kontrollerat att delarna fungerar tillsammans. Eller att informationen nått montören. Eller att stabiliteten under montering är säkerställd.

Det är därför regelverket kräver en person med särskild kompetens som kan se helheten. Och det är därför ansvaret för att den personen finns placeras på byggherren — den enda aktören som har överblick över alla inblandade.

Sammanfattning — vem ansvarar för vad?

• Byggherren ger förutsättningar och säkerställer att någon med särskild kompetens finns genom hela projektet
• BAS-P ser till att samordning och helhetskontroll fungerar under projekteringen

Läs mer om BAS-P:s ansvar och arbetsuppgifter.

• BAS-U ser till att samma saker fungerar under byggskedet — inklusive att information från projekteringen når dem som monterar

Läs mer om BAS-U:s ansvar och arbetsuppgifter.

• Projektörerna ansvarar för att deras konstruktioner klarar belastningar och att stabilitet under montering beskrivs skriftligt
• BAS-U kontrollerar underlaget för ställningar och väderskydd som delas av flera entreprenörer

Svaret på frågan ”vem ansvarar för ställningen?” är alltså: flera aktörer, var och en för sin del. Och den som ansvarar för att ingen del faller mellan stolarna är, i slutändan, byggherren.

Läs mer om byggherrens ansvar i ett byggprojekt.

Läs allt om BAS-P och BAS-U här.