Utred innan du river — inte efter
Det låter självklart. Ändå påbörjas rivningar och renoveringar regelbundet utan att någon har tagit reda på vad som finns i väggarna, taken och golven. Asbest, PCB, bly, kadmium — material som var vanliga i byggnader uppförda mellan 1940- och 1980-talen och som kan orsaka allvarlig sjukdom om de hanteras fel.
AFS 2023:3 är tydlig: innan rivning, ombyggnad eller renovering påbörjas ska det utredas om det finns hälsofarligt material. Utredningskravet är inte en rekommendation. Det är ett krav.
Vad kräver regelverket?
Enligt 9 kap. 10 § ska det innan rivning, ombyggnad eller renovering utredas om det finns hälsofarligt material i den del av byggnaden som arbetet avser. Om det inte går att klarlägga på annat sätt ska provtagning genomföras.
Formuleringen ”om det inte går att klarlägga på annat sätt” öppnar för att använda befintlig dokumentation — till exempel tidigare inventeringsprotokoll eller materialspecifikationer. Men den sätter också en tydlig gräns: om du inte vet med säkerhet, räcker det inte att gissa. Då krävs provtagning.
När hälsofarligt material hittas ska den som ska utföra rivningsarbetet informeras skriftligt om resultatet. Inte muntligt, inte i förbifarten. Skriftligt. Det allmänna rådet anger att utredningens resultat bör ange var materialet hittades och vilka delar av byggnaden som har undersökts. Utredningen kan också bifogas som en bilaga till arbetsmiljöplanen.
Läs mer om vad en arbetsmiljöplan ska innehålla.
Vilka material handlar det om?
De vanligaste hälsofarliga materialen i äldre byggnader är:
- Asbest — det mest kända. Användes i allt från eternitplattor till ventilationskanaler och golvmattor. Kan orsaka asbestos och mesoteliom, sjukdomar som kan utvecklas decennier efter exponering.
- PCB — förekom i fogmassor, kondensatorer och golvmassor. Klassas som miljögift och misstänkt cancerframkallande.
- Bly — vanligt i färg, rörledningar och som strålskydd. Kan orsaka skador på nervsystem och njurar.
- Kadmium — förekom i vissa färger och ytbehandlingar. Cancerframkallande vid inandning.
- Kvarts — finns i betong, tegel och puts. Damm vid rivning kan orsaka silikos.
- Kreosot — användes för träimpregnering. Cancerframkallande.
Listan är inte uttömmande. En kvalificerad utredare vet vad som ska sökas baserat på byggnadens ålder, typ och vilka material som var vanliga under den aktuella byggperioden.
Rivning är arbete med särskild risk
Enligt 11 kap. 12 § punkt 5 räknas rivning av bärande konstruktioner, eller hälsofarliga material eller ämnen, som arbete med särskild risk. Det innebär att åtgärder för att hantera risken ska beskrivas i arbetsmiljöplanen.
Det här kopplar ihop utredningskravet med resten av regelverket. Om utredningen visar att det finns hälsofarligt material i byggnaden, är det inte bara en fråga om att informera rivningsentreprenören. Det påverkar hela planeringen: vilka skyddsåtgärder som behövs, vilken kompetens som krävs, hur avfallet ska hanteras och vilken ordning arbetsmomenten ska utföras i.
Stabilitet vid rivning — den andra risken
Hälsofarligt material är inte den enda frågan som måste utredas. Enligt 9 kap. 11 § ska det vid planering och projektering av rivning, ombyggnad eller renovering säkerställas att stabiliteten hos byggnaden eller anläggningen inte äventyras medan arbetet pågår.
Det låter uppenbart, men i praktiken handlar det om att förstå vilka delar av konstruktionen som är bärande — och i vilken ordning de kan tas bort utan att äventyra det som är kvar. Det kräver oftast en konstruktör som kan bedöma den befintliga byggnadens bärighet.
Vem ansvarar?
Regelverket i 9 kap. riktar sig till den som planerar och projekterar arbetet. Men i praktiken faller utredningskravet tillbaka på byggherren. Det är byggherren som initierar projektet och som ska se till att grundprinciperna i 8 kap. 2 § följs: identifiera och undvik risker i första hand, bedöm de risker som inte kan undvikas och hantera dem.
Läs mer om byggherrens ansvar i ett byggprojekt.
En byggherre som beställer en rivning utan att först utreda om det finns hälsofarligt material har inte uppfyllt den mest grundläggande skyldigheten: att ta reda på vilka risker som finns.
Privatpersoner och renoveringar
Det här kravet gäller inte bara stora byggprojekt. En privatperson som renoverar sitt hus är också byggherre i lagens mening och har samma utredningsskyldighet. Det innebär att husägaren som ska riva ett badrum i ett hus från 1960-talet behöver ta reda på om det finns asbest i kakelfixet eller PCB i fogmassorna — innan arbetet börjar.
Läs mer om vad det innebär att vara byggherre som privatperson.
I praktiken är det här en av de skyldigheter som oftast förbises av privatpersoner. Många vet helt enkelt inte att kravet finns. Och den entreprenör som anlitas för rivningen har inte alltid incitament att fråga — i värsta fall leder svaret till fördyringar och förseningar som kostar uppdraget.
Vad du behöver göra — steg för steg
Innan rivning, ombyggnad eller renovering påbörjas:
- Utred om det finns hälsofarligt material i den del som berörs. Anlita en sakkunnig om du inte har kompetensen själv.
- Om det inte går att klarlägga genom befintlig dokumentation — genomför provtagning.
- Dokumentera resultatet skriftligt. Ange var materialet hittades och vilka delar som undersökts.
- Informera den som ska utföra rivningsarbetet skriftligt om resultatet.
- Om hälsofarligt material hittas — beskriv åtgärderna i arbetsmiljöplanen.
- Utred stabiliteten. Se till att byggnaden inte äventyras under arbetets gång.
Det här tar tid. Det kostar pengar. Men alternativet — att exponera arbetare för hälsofarliga ämnen för att ingen orkade ta reda på vad som fanns i byggnaden — är inte ett alternativ som regelverket accepterar. Och det borde inte vara det för någon annan heller.
Läs allt om BAS-P och BAS-U här.
