På de flesta arbetsplatser finns det moment som kan vara farliga. Arbete på höjd, tunga lyft, hantering av kemikalier, heta arbeten. Det tillhör vardagen — och det är just därför det är lätt att underskatta riskerna.
Lagen är tydlig: om det finns allvarliga risker i arbetet ska det finnas skriftliga instruktioner för hur arbetet ska utföras säkert. Inte muntliga tips, inte en genomgång vid fikabordet — skriftliga instruktioner som är anpassade och tillgängliga. Det här är en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet som en BAM-utbildning går igenom.
Vad kräver lagen?
AFS 2023:1 §10 säger att arbetsgivaren ska se till att alla arbetstagare har tillräckliga kunskaper om arbetet och riskerna. Och om det finns allvarliga risker ska det finnas skriftliga instruktioner för hur arbetet ska utföras säkert.
Instruktionerna ska uppfylla två krav:
- De ska vara anpassade efter målgruppen — inte ett generiskt dokument som gäller alla
- De ska hållas aktuella — om arbetet, utrustningen eller riskerna förändras ska instruktionerna uppdateras
Det låter enkelt. Men i praktiken saknar många arbetsplatser skriftliga instruktioner helt — eller har instruktioner som skrevs för flera år sedan och aldrig uppdaterats.
Vad räknas som ”allvarliga risker”?
Lagen definierar inte exakt vilka risker som är allvarliga. Det beror på verksamheten. Men det handlar typiskt om arbetsmoment där ett misstag kan leda till allvarlig skada eller dödsfall:
- Arbete på höjd — ställningar, tak, stegar
- Arbete med maskiner som saknar automatiskt skydd
- Hantering av farliga ämnen — kemikalier, asbest, damm
- Heta arbeten — svetsning, skärning, lödning
- Arbete i trånga utrymmen — cisternarbete, schakt
- Tunga lyft och manuell hantering med hög skaderisk
- Arbete med elektricitet
Om ni gör en riskbedömning och bedömer att en risk är allvarlig — då ska det finnas en skriftlig instruktion för det momentet.
Läs mer om hur du genomför en riskbedömning som avgör vilka instruktioner som behövs.
Vad ska instruktionen innehålla?
Regelverket specificerar inte exakt vad som ska stå i instruktionen. Men den ska beskriva hur arbetet ska utföras säkert. I praktiken innebär det:
- Vad ska göras — beskriv arbetsmomentet
- Vilka risker finns — vad kan gå fel
- Hur ska det utföras säkert — steg för steg
- Vilken skyddsutrustning krävs
- Vad gör du om något går fel — nödåtgärder, vem du kontaktar
Ju mer konkret, desto bättre. ”Använd skyddsutrustning” är inte en instruktion. ”Använd andningsskydd av typ X vid hantering av produkt Y i utrymme Z” är en instruktion.
Muntligt räcker inte
Det allmänna rådet säger att skriftliga instruktioner kan behöva kombineras med muntliga genomgångar. Det är inte antingen eller — men det skriftliga ska finnas som grund.
Varför? Därför att muntliga instruktioner glöms. Att någon berättade för dig hur det ska göras första dagen räcker inte om det gått tre månader. En skriftlig instruktion kan man gå tillbaka till, den kan användas vid upplärning av nya medarbetare, och den visar vid en inspektion att ni faktiskt har tänkt igenom momentet.
Dessutom: arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren faktiskt har förstått instruktionen. Att lämna över ett papper räcker inte — det krävs att man följer upp.
Läs mer om vad lagen kräver av introduktionen för nyanställda.
Anpassa efter målgruppen
Det här är avgörande och förbises ofta. En instruktion för en erfaren svetsare kan se helt annorlunda ut än en för en sommarjobbare som aldrig svetsat.
Om ni har medarbetare med begränsad svenska behöver instruktionen vara på ett språk de förstår — eller kompletteras med bilder, symboler eller genomgång med tolk. En instruktion som ingen kan läsa skyddar ingen.
Läs mer om vad som gäller för utländsk arbetskraft och språkanpassning.
Håll dem aktuella
En instruktion som skrevs 2018 för en maskin som bytts ut 2023 är inte bara värdelös — den kan vara direkt farlig om den beskriver ett arbetssätt som inte längre gäller.
Gå igenom era skriftliga instruktioner regelbundet. Stämmer de fortfarande? Har utrustningen förändrats? Har riskerna förändrats? Det behöver inte vara ett stort projekt — men det ska göras.
Vanliga frågor
Gäller kravet alla arbetsplatser?
Kravet gäller alla arbetsgivare som har arbetsmoment med allvarliga risker. Det finns ingen storleksgräns — även ett företag med två anställda måste ha skriftliga instruktioner om riskerna kräver det.
Var ska instruktionerna finnas?
De ska vara tillgängliga på arbetsplatsen. Inte i en pärm på kontoret tre våningar upp — utan där arbetet utförs.
Vem ska skriva dem?
Arbetsgivaren ansvarar. I praktiken skrivs de ofta av den som bäst känner till arbetsmomentet — men de ska godkännas av arbetsgivaren.
Vad är skillnaden mellan en rutin och en instruktion?
En rutin beskriver hur arbetsmiljöarbetet ska organiseras — till exempel när skyddsronder ska göras och vem som ansvarar. En instruktion beskriver hur ett specifikt arbetsmoment ska utföras säkert. Rutinen är för systemet, instruktionen är för uppgiften.
Läs mer om åtgärdshierarkin och varför instruktioner aldrig bör vara enda skyddet.
Sammanfattning
Om det finns allvarliga risker i arbetet krävs skriftliga instruktioner. De ska vara konkreta, anpassade efter målgruppen, och hållas aktuella. Muntliga genomgångar är ett komplement, inte en ersättning. Och det viktigaste: instruktionen ska inte bara finnas — den ska förstås av den som utför arbetet.
Läs allt om BAM här.
